Jag kan inte förstå att jag och min kärlek ska åka till Maldiverna nästa torsdag. Dvs om 10 dagar. Jag har nog aldrig tidigare längtat så mycket efter en resa, som till denna. Fast samtidigt kan jag inte förstå att det är sant. Det är verkligen en drömdestination och att jag ska få uppleva det stället med honom känns overkligt!

Jag har inte flugit utomlands till värmen sedan i juni. Så det känns extra lyxigt nu, när jag inte varit borta på så länge. Vi ska vara borta i en vecka och bor i en bungalow på havet. Vi har en egen pool på vår terass med en privat stege ner i havet. Jag ska bli solkysst, snorkla och se delfiner. Titta solnedgångar, kyssas och hålla hand. Så ska jag bara bära färgglada klänningar och ha silkesband i håret.

Och ja. Jag ska dricka så mycket goda fruktdrinkar, äta grillad fisk och bara finna harmoni i själen igen.

Foto Lisa Höök

Förstår ni hur lyckligt lottad man är när man blir bjuden på en sånhär härlig mysig och lyxig lunch en vanlig tisdag i livet? Jag har i princip slutat gå på events och det finns flera anledningar till det. Har insett att jag verkligen blir tömd av energi när jag är för mycket i sociala sammanhang. Jag behöver min tid för mig själv, för att samla kraft. Men event man väl går på blir då helt underbara. Jag njuter på ett helt annat sätt. Är tacksam över att jag blir bjuden på sånt fint!

I tisdags visade Ida Lanto upp sin exklusiva "wedding collection", som hon släpper för Nelly.com 29 april. Nej men förstår ni hur duktig hon är?! Utan tvekan en av Sveriges snyggaste kvinnor också. Jag ska på ett bröllop i sommar och då hade jag velat ha på mig en av dem klänningarna.

Tusen tack för en magisk lunch och kul att få hänga med sina blogg-kompisar igen. Tycker det är så mysigt <3

Förekommer reklam för MegaWhite, Dermapen och Styleport

Det känns som att jag ständigt återkommer till saker jag kom fram till under tiden jag var sjukskriven. Men det var en tid för reflektion, helt klart. När jag mådde dåligt sket jag i hur jag såg ut, vilket är väldigt vanligt. Man bryr sig helt plötsligt inte om saker, som tidigare betydde något. Jag shoppade nog inte ett enda plagg, gick inte till min ansiktsterapeut eller fixade naglarna. Detta är väldigt ytliga saker, men jag har alltid brytt mig om vad jag tar på mig och om skönhet.

När jag stegvis började på må bättre började jag känna att jag borde ta hand om mig själv och mitt utseende igen. Inte för att jag kände mig ful eller så, men jag älskar känslan av att känna mig fräsch. Älskar att piffa mig själv. Kom ihåg när jag började dejta min kille och kände att jag typ hade haft samma naglack på tårna sedan x antal månader tillbaks. I vanliga fall går jag varje månad och fixar dem på salong. Så jag bara tog tummen ur och bokade in alla skönhetsbehandlingar jag skippat senaste månaderna.

Här nedan kan ni läsa om några av mina skönhetsrutiner.

Jag har blekt mina tänder med tandblekningen MegaWhite från DalouCosmetics (som tagit in denna tandblekning till Sverige). Jag har blekt mina tänder 1 gång innan för tvåår sedan och då gjorde jag sånna skenor hos min tandläkare. Sedan sov jag med den i 7 nätter. Nej men usch, det var så hemskt. För det första var det sjukt konstigt att sova med en plastställning i munnen och sedan sved det satans mycket.

Denna tandblekning tar 15 minuter - är helt skonsam och jag kände ingenting? Det sved inte ens lite samt inga ilningar. Ovan ser ni mitt resultat. Det tar olika på alla men det tog super bra på mig och ni ser ju hur många nyanser vitare de blir. Denna behandling kostar runt 1500 kr!

Nu bleker jag ju inte mina tänder regelbundet, utan detta är andra gången i livet. Men om ni nu vill bleka era tänder kan jag verkligen rekommendera denna tandblekning. Jag gick till en salong som heter "Tre Klippare" och ni kommer till deras site genom att klicka här. Tydligen är denna så skonsam att man kan bleka upp till 4 gånger per år. Typ om man vill vara extra piffig till någon fest!

Ungefär var 2-3 månad så går jag till frisören. Ni vet ju vid detta laget att Styleport är salongen jag alltid går till för mitt hår. Jag älskar att gå till dem och om jag inte slingar, så går jag dit för en blowdry. Lyxen att få håret fräscht till helgen - oslagbart. Då slipper jag fixa med de något. Lockorna håller sig i flera dagar. Förra veckan slingade jag dock och gjorde det fint till våren!

Många sätter sin stil genom sitt smink, det gör inte jag. Jag sminkar mig knappt. Jag trivs typ inte med mycket smink? Känns kladdigt. Däremot sitter mycket av min stil i mitt hår och därför vill jag ständigt hålla det fint och fräscht. Tack Styleport för att ni på riktigt är underbara. Sån jäkla go stämning så fort man sätter sin fot i den salongen.

Snygg tjej liksom, haha, men detta är hur jag ser ut utan smink under vintertid med en strålkastare i fejset. MEN. Alltsåäntligen har jag fått testa på Dermapen. Nej men, ni förstår inte hur länge jag velat göra det. Jag har en hel del pigmenteringar och ärr i mitt ansikte som ni ser, efter att jag fick vuxen-acne. Jag har hört så mycket gott om Dermapen, att det tar bort ärr och att hyn får ett helt annat glow.

När jag gjorde min tandblekning hos salong Tre Klippare sa deras ägare Agneta "Men Elin, vi har ju tagit in Dermapen, du måste prova". Det fanns tid samma dag och jag bokade den tiden.

Jag är väldigt väldigt väldigt mån om min hy. Det är nog den största delen av min "skönhetsrutin". Jag går regelbundet hos min ansiktsterapeut i Göteborg, som heter Pernilla. Men jag bor ju inte i Göteborg längre och är inte där så mycket längre, därför har jag velat hitta någon jag kan lita på här i Stockholm. Fick sådan bra relation med Sara som är deras terapeut på salongen och kände direkt att jag litade på henne.

La ut detta på story igår och SÅ många vill se mina resultat. I PROMISE. Fotat en förebild nu och jag kommer ju göra minst 3 behandlingar, så kommer visa resultat efter varje gång. Men man är ju lite röd efter så kan inte visa efterbild ännu. Men helt ärligt - jag kände verkligen resultat redan efter 1 gång.

Ps. Såg på deras Insta nu att de har 50% på Dermapenbehandlingen, ord. pris 2200 per gång. Klicka här för att boka en tid!

Jag vet att många av er tycker jag är väldigt "down to earth" och det är jag verkligen. Men det behöver inte betyda att jag inte bryr mig om hur jag ser ut. Jag bryr mig faktiskt väldigt mycket om att vara hälsosam, se fräsch ut och vad jag tar på mig. Det är sån jag är, jag tycker det är kul. Sedan tycker jag att många förstör sig genom att fylla på läpparna och hela ansiktet så dem ser ut som plastdockor. Absolut tycker jag vissa ser snygga ut i det, men helt ärligt, många går förr eller senare ALLTID överstyr och då tycker jag det är fult.

Såhär. Vi är födda till att se ut som vi gör. Varför ska vi då förändra oss? Tråkigt om alla helt plötsligt ser likadana ut. Jag har nog som en principsak för mig själv, att aldrig göra något ingrepp. Kanske ändrar mig när jag är äldre. Men så tycker jag i dagsläget.

Förutom grejerna jag nämnde ovan brukar jag:
- Fixa ögonbrynen hos BrowFelicia
- Göra gellack på tånaglarna varannan månad på salong
- Även sugen på att testa lashlift!

För ungefär 1.5 månad sedan så bokade jag och min kille en resa till Maldiverna. Han har varit här innan men för mig var det en destination som jag bara kunnat drömma om. Jag har alltid tänkt att man åker dit för att fira sin honeymoon, typ. Men senaste tiden har fler och fler börjat åka hit. Helt ärligt har jag inte varit speciellt sugen på att åka till Maldiverna, då det nästan sett för fint ut för att vara sant.

Men nu blev det Maldiverna och vi hittade ett helt OK pris på ett hotell. Eller, OK för att vara Maldiverna och få sådan standard vi har fått. 5-stjärnigt och all inclusive (här snackar vi helt sjuk all inklusive, tydligen har man typ alltid det här i Maldiverna).

Vi flög 6 h till Doha och sedan 4 h till Malé (Maldivernas huvudstad). Sedan hade vi lite oflyt för vi fick vänta över 2h på vårt sjöflygplan som skulle ta oss till ön där vårt hotell låg. Men när vi klev av det där lilla propellerplanet, kände jag ren och skär eufori.

Maldiverna är verkligen som en saga och behöver upplevas för att förstå. Detta är definitionen av lugnet. Det är inga ljud, inga bilar man bor i en bungalow på havet och servicen är helt otrolig. Nu har vi bara vart här några timmar men ändå. Jag tror bara det kommer bli bättre.

Vi bor så så så fint. Det är ett nytt hotell som heter "Carpe Diem Resort". Vi chansade med hotell då det finns så många olika att välja mellan. Vi vill bo på vattnet och att det skulle vara fräscht. Detta hotell byggdes typ klart för 3 månader sedan. Så det är verkligen i toppklass.

Att bara ta det lilla propellerplanet till ön, var en upplevelse i sig. Ville bara kika in och säga hej till er! Och om man har chansen att kunna åka hit när man är nykär - gör det. Kommer minnas denna resa i hela mitt liv, jag vet det redan nu <3

Idag har vi: Snorklat, legat i skuggan, blivit uppgraderade för det var massa barnfamiljer runt vår bungalow, testat M's drönare och sen tog jag den dyraste massagen jag tagit i hela mitt liv. Men det det var nog också den bästa. Vill ta en till innan veckans slut... Kände bara såhär, jag är så j*vla värd den där massagen! Sen drack vi en öl och kollade solnedgången från vår terass.

Jag är så himla glad här och idag har jag äntligen kommit in i lunket. Vi sov 12 timmar inatt och inlägget innan detta skrev jag igår vid 21, men jag somnade framför datorn så kunde inte publicera haha. Vi var sååå trötta efter flygningen.

Känner ca 24 timmar om dygnet här, nyp mig i armen. Jag har rest mycket i mitt liv men ingeting kan ens komma i närheten av hur vackert det är här. Det är overkligt. Det går inte ens att vänja sig vid vyn. Jösses.

Nu ska jag och min livskärlek ner till restaurangen för middag + drinkar. Jag trodde inte att jag kunde bli mer kär i honom, men nu är det liksom en nivå. Fysatan vad jag älskar den killen! <3

Så mycket som hänt den senaste tiden och det har gjort att jag inte kunnat fokusera på min kanaler. Det är nämligen så att jag har sagt upp mig på Nouw. Det är en väldigt stor förändring i mitt liv som ni säkert förstår. Jag har jobbat här sedan oktober 2013, det är 6 år av mitt liv. Detta bolag har varit mitt allt. Min trygghet, familj och liv. Men som i vilket förhållande som helst, så kan man antingen växa ihop eller isär. Nu har vi växt isär och det är helt normalt, när man vart tillsammans så länge. Men visst känns det otroligt sorgligt, samtidigt som jag är väldigt peppad på att ta mig ann nya utmaningar.

Kickoff på Falkenberg Strandbad med Nouw

Jag har alltid behandlat Nouw som min bebis då jag faktiskt har varit med och byggt upp det. Tänk att jag började jobba på bolaget när det hette Nattstad. Det jobbade bara killar där då som satt med webbutvecklingen. Jag stampade in på kontoret i Göteborg och sa "Nu ska vi ha ett bloggevent och värva över profiler". Haha, jag var 18 år. Det är helt sjukt när man tänker tillbaks på det. Där började min resa.

Jag har alltid varit extremt nyfiken på branschen och har sett denna arbetsplats som min skola. Det är det som tagit mig så långt i bolaget. Att alltid vilja lära mig mer. Mitt mål när jag började jobba på Nouw var att en dag bli chefredaktör och jag brydde mig inte hur lång tid det skulle ta - det skulle bara hända. Jag pushade mig själv till det yttersta och en dag fick jag tjänsten jag alltid strävat efter. Det var coolt och stort!

Om ni frågar mig, så kan jag denna bransch utan och innan nu. Att få sitta som en influencer men också"behind the scenes" ger en väldigt stor överblick. Sista månaderna har jag jobbat som Head Of Influencer och varit ansvarig över de kreativa koncept som kommit ut till kund i Sverige. Jag hittade verkligen något där som jag älskade att göra. Men samtidigt märkte jag att all denna kreativitet inom mig, måste ut och upptäcka världen. Jag har haft för mycket inom mig som jag inte fått utlopp för.

Jag har också lärt mig att styra events och gjort det under alla år nu. För några år sedan hade vi ett event för våra större profiler i Stockholm. Vi flög 20 internationella profiler till storstan för 3 dagars aktiviteter. Vi gick såklart på Fashion Week, bodde på Urban Deli och hade olika aktiviteter under dessa dagar. Så otroligt lyckad blev det!

Ett av mina events i Oslo för våra profiler där. Jag var med och startade upp portalen i bland annat Norge.

Sedan startade jag upp portalen i Polen. Wow vad roligt det var! Under ett år var jag där säkert 7-8 gånger. Här var en av de första gångerna och då flög @gertrudes med också för att hålla ett event med mig. Vi besökte en blogg-mässa och bjöd sedan in profiler till ett event på vårt hotell där vi gick igenom vårt verktyg. Så vi värvade profiler på plats. Den resan kan jag fortfarande tänka tillbaks på och le stort över. 

Jag har haft äran att få lära känna Johannes Hansen. Allt började med att han körde en "Nouw Tour" med oss i Göteborg, Stockholm och Oslo. Han föreläste om mod och att våga. Vi ville peppa våra bloggare! Så han, jag och Ellinor Löfgren (hon bloggade för Nouw då) åkte runt på dessa events ihop.

Min bästa vän Ellinor, som jag lärt känna genom Nouw då hon blev en av våra profiler. Herregud vad galet det är <3 Samt @mliandrea som sitter bredvid har jag också lärt känna via portalen. Gud. Blir tårögd över hur många jag är så glad över att jag träffat.

Vårt lanseringsevent i Polen var SJUKT alltså. Nej men, ni förstår inte hur kul det var. Vi flög 25 internationella bloggare till Warszawa, abonnerade ett hotell, hade massa aktiviteter och sedan en efterfest på hotellet som vissa inte ens gick och la sig ifrån haha.

Hur söta är vi inte här Ellinor och @moamattsson?!

@moamattsson och @alicestenlofär två profiler som bloggat här från starten av deras karriär. Så glad över det <3

Det roligaste av allt har varit alla jag lärt känna på vägen. Alla profiler som jag sett haft det lilla extra, som jag kunnat lyfta fram. Många profiler behöver den lilla extra pushen i början för att våga tro på sig själva ännu mer. Att jag har fått äran att ge den pushen, är så coolt. Många av profilerna som jag faktiskt "hittat"är idag stora stjärnor på sociala medier. Wow. Sedan alla kollegor som har kommit till att bli min familj!

Den senaste tiden har jag inte mått så bra på min arbetsplats. Jag har inte längre känt att jag utvecklats. Men det är svårt att lämna något som känns väldigt tryggt och bekvämt. Samtidigt behövde jag göra det, för att nå mina mål jag satt för mig själv innan jag blir 25.

Det nya kapitlet i mitt liv kommer att ge mig chansen till att bli den bästa versionen av mig själv. Jag vill skapa. Vara kreativ. Känna att jag faktiskt står bakom det jag gör. Endast göra saker jag mår bra av och våga följa min egna magkänsla. Jag vill börja tro på mig själv igen.

Jag ska påbörja min egna resa nu och mitt mål är att aldrig jobba för någon annan igen. Jag ska driva eget och göra något jag verkligen brinner för. DET gör mig taggad på livet. Jag är så glad och lycklig över att ha en pojkvän, familj och vänner som är så stöttande i detta. Men under min tid som sjuk de senaste 8 månaderna, så har jag kommit fram till mycket. Delvis att energin man har, ska man lägga på något som ger en samma energi tillbaks.

Jag är evigt tacksam över tiden jag haft på Nouw, ett förhållande som jag aldrig kommer att glömma. Hoppas ni vill följa med på min kommande resa mot mina drömmar!

Uppdaterar er i Sverige igen. Maldiverna är för vackert för att sitta framför en dator. Sista dagen idag. Ska suga in varje sekund! Är så fylld med positiv energi efter denna resa. Längtar efter att komma hem och bara ge er allt.

Kram <3

Det var första resan han och jag skulle göra ihop. Jag minns såväl när vi bokade den. Han kom in till mig i sängen och sa ”vågar du klicka på denna knappen?”. Jag klickade på touchskärmen på mobilen och vips så kom det upp 2 flygbiljetter, tur och retur till Maldiverna. Ett resmål jag bara drömt om innan. Nu skulle jag dit med en person som jag var så kär i att jag sprack. Det kunde inte bli bättre.

Samma dag vi satte oss på planet hade jag sagt upp mig på mitt jobb. Jag visste att när jag skulle komma hem igen så skulle allt vara annorlunda. Det skulle inte längre finnas någon chef, kollegor eller kontorsplats. Jag skulle få bli min egna chef, på riktigt. Sätta ett strukturerat schema. Boka möten. Planera framtiden. Planera hur jag ska uppnå mina drömmar. Detta var stort för mig och något positivt som jag längtat efter. Men min kropp var också fylld med ångest, för jag hade släppt det tryggaste i mitt liv. Min arbetsplats. Jag vet inte men den där arbetsplatsen, var som första kärlek. Något man aldrig glömmer.

Vi klev på flygplanet till Doha. Vi tänkte uppgradera våra platser för att göra resan extra speciell. Jag hade aldrig suttit i business-class men vi sa att, om det är en bra deal kan vi unna oss det. Men det kostade 12 000 per person en väg, inte något man är så sugen på att betala. Tänk vad mycket kul man kan göra för 24 000 kr. Men Max frågade flyg-mannen i receptionen om han kunde sätta oss på någon bra plats, vi var ju nykära. Vi fick exit-platserna hela resan. Skönt för mig som annars är så flygrädd. Jag hade inte rest på flera månader, för jag inte vågat sätta mig på ett plan. Jag hade vart för rädd för den klaustrofobiska känslan. Men med Max, så var jag inte längre nervös. På flyget pussades vi massor, drack drinkar och längtade efter att komma fram.

Efter 6.5h på planet till Doha steg vi på ett till Malé (Maldivernas huvudstad) som var på 5h ca, vi sov hela resan. Sedan var det bara det lilla propellerplanet kvar som tog oss ut till vår ö. Efter väntetid på terminalen och sedan 1h flygning med det, så var vi äntligen framme.

Jag tror jag nöp mig i armen 20 gånger den kvällen när vi kom fram. Var det detta som var paradiset?

Lite snapshots från första ögonblicket.

Hos Selmas uppfödare fick hon ett foder där det var massa spannmål i, dvs massa onödigt (typ vete). Så när hon vart hos mig i 1 månad började jag byta foder (uppfödaren rekommenderar alltid att man väntar 1 månad tills man byter). Jag minns hur det var en djungel där ute - vad är bäst för hunden att få? Jag fick hjälp i en djurbutik och bestämde mig snabbt för "Pure Natural Puppy Chicken".Selma hade innan vart väldigt kinkig med maten, men direkt när jag gav detta älskade hon det och har alltid gjort.

Så om ni inte riktigt vet vilket valpfoder ni ska välja, kan jag varmt tipsa om detta! När hon är runt 1 år så kommer jag nog att byta foder. Då kan jag skriva till er vilket jag valt. Men nu har hon käkat detta sedan hon var 16 veckor.

MEN, hundmat är sjukt tungt har jag märkt så därför tycker jag om att beställa via nätet. I samarbete med VetZoo beställer jag nu i princip alla mina saker till Selma där. Allt ifrån kammar, schampoo och hundmat/godis. Fri leverans över 500 kr och man får hem allt så himla snabbt. Tycker även dom har otroligt stort utbud!

Jag har vart dålig på att uppdatera er om Selmas utveckling men ska bli bättre på det nu!

Idag ska hon klippa också - så kul!

Soffbord från Dusty Deco / Soffa från RoyalDesign klick / Matta från Layered klick

Titta så fint vi börjar få det hemma hos oss. För ja, nu är vi officiellt sambos! Jag har hyrt ut min lägenhet och nu bor jag här på heltid. Men ja, jag har inte sovit i min egna lägenhet sedan i januari typ. Så vi har ju i princip bott med varandra sedan dess. Men nu är det ändå på riktigt.

Det är väldigt viktigt för mig och oss, att jag ska känna mig hemma här. Så vi har ju renoverat lite och bytt lite möbler. Nu har denna fantastiska nya matta kommit från Layered, den heter "Falling Water" och jag är KÄR i den. Så otroligt härligt material och den passar perfekt i vårt vardagsrum. Det enda negativa är väl att Selma börjar gräva i den, men ska få pli på henne så att hon aldrig vågar göra det igen haha.

Vi vaknade upp efter 12 timmars sömn. Drog upp gardinerna och möttes av det mest turkosa hav jag sett. Vi bodde i en bungalow som låg på havet, vid lagunen. Det såg ut som en pool under oss. Vi tog på oss och gick ut till frukosten. Hettan slog mot oss och jag minns, hur det kändes som att jag aldrig känt sådan värme innan. Vi åt färsk frukt, drack iskaffe och jag var lika blek som sanden under våra fötter. Hur skulle jag hinna bli brun på 1 vecka? Jag kommer ju inte ens kunna vara i solen 30 minuter utan att bränna mig…

Dagen gick och min teori var sann. Jag kunde knappt visa mig i solen, för det kändes som att jag skulle grillas upp. Jag hade hört för mycket skräckhistorier om personer som bränt sig, att jag inte ville riskera det. För jag visste att om jag skulle bränna mig så skulle jag behöva ha ont i flera dagar.

Vi hade all inclusive och till lunch drack vi iskallt vitt vin och åt färsk fisk. Sen lyckades Max få oss uppgraderade till en ”Water Villa”. Den låg på andra sidan och då hade man havet under sig, med korallrev. När vi klev in i vårt nya rum kände jag den första vinden mot mig på flera timmar. Den känslan.

Jag tog en massage på eftermiddagen och min massör hette Angel. Man fick fylla i en liten lapp innan massagen och där skulle man kryssa i saker som berörde en. Jag kryssade i punkten depression och ångest. För deprimerad har jag ju vart och ångest, har jag mycket av. Efter min timmes massage sa hon till mig ”Let go of the negative, embrace the positive. Maldives is the place for that” Det var något fint i det. Jag skuttade nästan tillbaks till vår lilla bungalow och sa till Max ”Jag är som en ny människa efter denna massage”. Han sa att jag faktiskt såg förändrad ut.

Vi hoppade ner i vår privata pool, delade på en öl och kollade solnedgången. Vi somnade rätt tidigt, efter middagen och några drinkar. Jag minns hur jag kände - att få gosa ner sig i hans famn, oavsett plats på jorden, får en att känna sig som hemma.

Dagarna började gå i ett på Maldiverna. På ett fantastiskt sätt. Vädret behövde man aldrig oroa sig för. Det var max 2-3 moln som susade förbi på himlen under en hel dag. Frukosten smakade alltid bra och havet var sådär lagom, nästan lite för varmt. Men vem skulle någonsin vilja klaga på det?

Jag vaknade upp med en lätt ångest och min dag gick åt att försöka springa ifrån känslan. Jag snorklade, gick längst stranden, drack vin till lunchen och pratade så mycket att min hjärna inte hann med att tänka på nuet. Jag vet, det var en kortsiktig lösning. Men jag orkade inte ta tag i känslan.

Jag minns hur jag sa till Max ”Jag får ångest över att jag har ångest. För jag vill må bra här på Maldiverna.” Han svarade mig. ”Men Elin, vi är här för att ladda batterierna och det behöver inte betyda att man ska må bra." Vi kom överens om att det är bättre att må dåligt här än hemma i Sverige.

Har ni också, semesterångest ibland? Jag måste nog jobba på det där. Sänka kraven på att man ska må på ett visst sätt, en viss tidpunkt. Det går inte riktigt att styra, över ångest.

Baddräkt från Me & Met klick

Klänning från Me & Met (slutsåld från Stine Goya)

Igår kom jag hem till Göteborg. Jag skulle egentligen kommit på torsdags tillsammans med Max, men jag ville överraska mamma (som fyllde år i måndags) lite tidigare. Så igår kom hem hon ifrån jobbet och då sprang Selma mot henne. Gissa om hon blev glad <3

Idag har jag och min syster legat i solen några timmar. Första dagen man kunde göra det i år i Sverige. Himla mysigt faktiskt. Selma leker fritt här i skogen och det är så roligt att kunna släppa henne lös utan att behöva oroa sig.

Sedan efter lunch tog jag & Selma bilen till Majorna, för att hänga med Malin och hennes hund Glenn hehe. Han är tre år gammal och en gatuhund från Bosninen. Så himla fint av henne att adoptera och han är så go och snäll. Hon fick honom bara för någon vecka sedan men han känns redan väldigt lugn och trygg här.

Nu efter att jag kommit hem har jag suttit vid datorn och fått gjort lite grejer. Bland annat pratat med en säljare om belysning till min Walk In Closet. För ja, där ska det bli finbelysning i alla skåp!

Ikväll blir det mys här hemma med familjen. Imorgon kommer Max och då ska vi på middag hos ett par vänner till mig i stan och på fredag blir det påskfirande med familjen på landet. Ska bli såååå kul att få visa honom min favoritplats på jorden!

Helst av allt hade jag bara velat säga att jag vaknade upp och kände mig lyckligast på jorden. På ett sätt gjorde jag det. Jag kände en enorm tacksamhet och bara av att kolla på honom, fick mig att le. Men min ångest berodde ofta inte på något, eller den var aldrig specifik, utan den var bara molande. Så just den dagen, kände jag en stor sorgsenhet, över att behöva må dåligt. Över psykisk ohälsa.

Max ville fota mig vid poolen i solnedgången, han älskade det, att fota mig. Jag älskade det också i vanliga fall. Men, just den dagen, så kunde jag inte hålla minen när jag inte längre tyckte det var kul. Så då röt jag ifrån och sprang in i huset. Jag andades ut och in, in och ut. När jag får ångest blir jag som en tickande bomb och denna gång var det han som fick krutet på sig. Jag sa förlåt och han förstod, han tog det inte personligt. Men visst kändes det orättvist att jag började gnälla mot honom när han bara var snäll och fotade mig, till mina sociala medier.

Vi gick ner till stranden och tittade solnedgången. Jag pratade ut om min ångest för nu gjorde den mig gråtfärdig. Han var världens bästa lyssnare. Ställde helt rätt frågor och från ingenstans, var det som att proppen i mig släppte. Alla mina känslor kom ut och efter det, kände jag mig fjärderlätt. Det är så fint, att jag har lärt mig det, efter alla timmar hos diverse olika psykologer - att prata ofta hjälper en otroligt mycket. Att dela med sig, sluta vara ensam. Ibland kan en sådan enkel sak (som ofta känns fruktansvärt jobbig i huvudet) hjälpa helt.

Vi satt uppe halva natten där på stranden. Personalen ville bara att vi skulle gå och lägga oss. Vi var ensamma kvar och det enda som lyste upp stranden var den enstaka glöden på brasan framför oss, som lyckats hålla sig vid liv. Vi pratade framtid, blev lite tipsy och ni vet när man inte kan sluta prata - så var det för oss den natten.

Dag 4 blev min vändpunkt. Har ni också vart med om det på semestern? När stressen släpper och lugnet intar hjärtat och själen?

Jag somnade i hans famn, till ljuder av vågorna under vår bungalow. Det kanske låter klyschigt. Men Maldiverna med honom var så. Som en saga.

Vilken otrolig helg jag har haft på landet tillsammans med min familj och pojkvän. Det var så roligt att få visa Max mitt favoritställe på jorden och att han fick chansen att lära känna min familj lite bättre. De har träffats en gång innan här i Stockholm men det är alltid lite annorlunda när man spenderar en helg ihop.

I torsdag så käkade vi middag med Carro & Mark, sedan gick vi ut och upptäckte Göteborg. Jag har inte vart ute sedan i oktober (!!). Så vi hade såååå roligt och kom i säng väldigt sent. Perfekt att komma ut till landet på fredagen runt lunch och däcka i en fatboy haha.

Resten av helgen har vi promenerat, solat, käkat mass god mat och bara umgåtts. Har verkligen fyllt på med mycket energi och kärlek. Lilla Selma har levt livet på landet. Så mycket uppmärksamhet & lek har hon aldrig fått innan. Idag har vi spenderat dagen i bilen och kom precis fram till Stockholm. Är sugen på att hitta på något ikväll, men får se hur det blir.

Kram på er och hoppas ni haft en bra påsk?

Stol från SofaCompany klick /Lampa från Flos Flos klick

Det nya livet som egenföretagare innebär att jag kommer jobba hemifrån mycket. Givetvis vill jag ha ett kontor inom en snar framtid, men tills dess räcker detta gott och väl. Jag var och köpte en ny dator förut som är toppklass i alla kategorier. Jag ville köpa en investering till mitt företag. Alltså ni ska bara veta hur taggad jag är på att jobba. Det var längesedan jag kände en sådan eufori kring mina sociala medier. Jag vill bara skriva skriva skriva.

Men visst har jag det mysigt här i vårt sovrum! Min kille hade även ett skrivbord sedan innan ifrån Jonathan Adler som jag tycker är så fint. Min lilla hörna känns lyxig och otroligt harmonisk.

Igår så hade jag och Max en liten måndagsmiddag hemma hos oss. Han slängde ihop en galet god pasta. Trevligt med lite spontana middagar som inte behöver vara speciellt uppstyrda. Nedan kommer veckans planer.

Onsdag: Jobb hemifrån och få undan. Ska börja lära mig att redigera videos själv, eller jag kan ju det, men vill kunna lite mer "effekter". Jag tänkte nämligen börja vlogga lite smått igen nu när jag har tiden. På kvällen ska jag träffa Tess.

Torsdag: Det inplanerade är en lunch med Rituals, ett av mina favoritmärken på produkter till kroppen. Deras skrubb är to die for.

Fredag: Frukost med Lexington, lunch hemifrån och på eftermiddagen ska jag få håret stylat av Dyson på NK. På kvällen vill jag dricka vin i solen!!!

Lördag & söndag: De kommande helgerna kommer vara rätt fullspäckade så det enda inplanerade är hundkurs med Urban Dogs tillsammans med Selma på lördag fm. Det kommer vara en vecka fylld med mycket jobb, kul för jag är så peppad!

Jag minns när jag var liten. Jag och min bästa kompis Malin var besatta av delfiner. Besatta. Vår största dröm var att bli delfinskötare när vi blev stora. På helgerna kollade vi filmen Flipper tusen gånger om. Och varje gång vi var ute och reste köpte vi delfin-sovenuier till varandra och lyckan i ögonen när man öppnade det där lilla paketet, var alltid lika stor. Kommer ni ihåg den där boken man skrev i när man var liten, tror den hette "Mina vänner". Man fick fylla i massa saker, bland annat ens drömyrke. Där skrev jag i "delfinskötare" varje gång. Det var ju den stora drömmen.

Men ju äldre jag blev, desto mer förstod jag att de där delfinerna inte hade det så bra i bassängerna. Jag minns hur mamma frågade mig ”Men Elin, ska vi inte gå på en Delfin-show nu när vi är i Dubai?”. Hon blev minst sagt chockad när jag, Delfinernas största fan, röt ifrån och sa tusen argument till varför vi inte skulle göra det. Hon förstod ju och sa, någon gång ska vi se en fri delfin.

Men nu kom jag bort mig. Just det ja. Dag 5. Vi hade bokat in en delfin-tur på Maldiverna. Äntligen skulle jag få se en fri, lycklig och vacker delfin i verkligheten. Dom hade sagt att det var 50/50 att man skulle se några. Men rätt som det var, så simmade ett tiotal runt vårt båt och hoppade. Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Delfiner, måste vara jordens vackraste djur. Under den där båtturen blev jag lilla Elin igen.

Han kom verkligen in i mitt liv när jag som minst anade det. Jag sökte inte efter någon och jag var inte alls mottaglig för riktig kärlek. Han kom innanför mitt skal, efter att vi träffats många gånger. Vår historia är fin för han fick mig att börja känna igen. Så nu kommer den, som så många frågat om, berättelsen om hur jag och Max blev kära.

Det var en måndagskväll i november och jag låg i soffan. Jag hade matchat med en kille som hette Max på Tinder några veckor tidigare och han hade försökt få med mig ut på en dejt vid flertal tillfällen. Men han hade inte lyckats. Inte för att det var något fel på honom, utan för att jag inte var där. Jag minns att jag inte ens kunde äta på en restaurang för jag höll på att få panikångest varje gång. Jag var inte mig själv och jag hade nog precis insett att det var okej. Det var okej att inte vara okej. Så jag hade slutat dricka alkohol, jag var hemma hela helgerna och levde rätt isolerat. Men jag var helt okej med det, för nu skulle jag ta de närmsta månaderna till att bara finna ro i mig själv på något vis. Men jag hade så extremt mycket ångest då och jag vet att det var svårt att ta sig upp många dagar.

Den där måndagskvällen så minns jag att jag vaknade upp ifrån en 2 timmar nap och hade så otroligt mycket energi. Vilket inte hände ofta då. Jag bestämde mig för att gå ut på en promenad och helt plötsligt fick jag feeling och frågade om Max ville följa med. Vi bodde nära varandra och jag visste att han skulle tacka ja redan innan jag skrivit. Jag struntade i att sminka mig, satte på en mössa och min tjockaste jacka. Helt ärligt, så kunde jag inte bry mig mindre. Jag var inne i en fas då, att man får gilla mig exakt som jag är. Han var egentligen precis påväg ut till en middag men ändå så tog vi en promenad på 30 minuter. Jag minns att det var mysigt och kallt. Vi gick längst Norr Mälarstrand till Rådhuset och redan efter några minuter började vi prata om djupa saker. Jag minns att han sa att det inte var likt honom, att öppna upp sig. Efter den promenaden dröjde det tills vi sågs igen. Det berodde på mig, jag var så uppe i mig själv då att jag inte kunde tänka på någon annan. Jag var inte speciellt snäll och ville nog helst av allt bara att han skulle lämna mig i fred, men det gjorde han inte. Han såg tidigt, att vi var rätt för varandra. Långt innan mig.

En lördagskväll låg jag hemma i min soffa igen och vi började skriva till varandra. Något jag aldrig gjorde med killar. Men det var något med sättet han skrev, som gjorde att jag inte ville sluta skriva. Vi skrev halva natten och jag minns att jag somnade lite gladare än natten tidigare. Dagen efter bjöd han ut mig på dejt, jag sa nej och han sa "men en promenad kan du faktiskt orka med". Jag vek mig och sa okej. Sedan promenerade vi i flera timmar trots att det var -10 och jag skrattade mest hela tiden. Han bjöd upp mig till hans lägenhet för att jag skulle "kolla vart hans julgran skulle stå". Vi satt i soffan och drack något glas vin, pratade och när vi sa hejdå kysste han mig snabbt vid dörren.

Några dagar senare, 1:e advent, åt vi saffranspasta hemma hos honom som han lagat. Och sedan hånglade vi i soffan samtidigt som snön föll utanför fönstret. Jag minns att det var något, med sättet han kysste min hals, som fick hela min kropp att vibrera. När jag gick därifrån på kvällen, så kändes mina steg så lätta. Kanske var det första steget till den lilla förälskelsen. För dagen efter kom han hem till mig och klädde min gran. Han hade köpt med 3 olika ljusslingor, för han inte visste vad jag ville ha. Sedan kom helgen och jag hämtade hem Selma och jag fick låna hans bil ner till Kumla. Han kysste mig i porten och min kompis Malin tittade på mig efteråt med en blick som "herregud ni ser kära ut". Jag minns att jag blev lite pirrig. Att han var snygg och luktade gott.

Helgen efter bjöd han med mig och Selma till Nynäshamns Havsbad. Han hade fixat så att vi fick äta middagen på rummet, för han visste att jag inte gillade att äta på restaurang. Vi drack champagne och han hade bokat massage till mig. Dagen efter när vi skulle åka tillbaks till Stockholm minns jag att jag hade en känsla i min kropp av att jag inte ville skiljas åt från honom. Han följde med mig hem och vi åt julmat och kollade film. Jag minns att jag den kvällen berättade alla mina brister för honom. Att jag inte är speciellt rolig just nu. Att jag inte kommer anstränga mig för att gå på restaurang, bara för att man ska. Att jag inte vill resa, förens jag verkligen har ett sug till det. Du får ta mig för den jag är, om du vill dejta mig. Så sa jag. Han tittade på mig och sa att han var förälskad i mig och att det inte gör något. Han sa att han såg mig. Att han såg allt jag är. Jag var rätt kall, sa inget tillbaks, utan kysste hans läppar och fortsatte kolla filmen. Inte kär ännu. När ska det komma? Jag kände mig som en känslokall häxa.

Det blev jul och vi skiljdes åt. Han skulle till sina föräldrar och sedan Tulum. Jag skulle till mina föräldrar. Vi skrev lite smått men kvällen innan han åkte till Tulum så ringde han mig. Vi pratade i 4 timmar och vi ville aldrig lägga på. Det var något som hände i mig under det där samtalet, som jag aldrig riktigt kommer kunna förklara. För när vi lagt på var det enda jag ville, att ringa upp igen. De kommande 6 dagarna så pratade vi i telefon över 3-4 timmar varje dag och skrev nog med varandra konstant när vi inte pratade. Han från en solstol i Mexico och jag från min säng hemma i Göteborg. Jag kände mig som 15 igen och mina föräldrar kom in på mitt rum och frågade vem det var jag pratade med hela tiden.

Dagen efter nyårsafton ringde han mig och vi pratade som vanligt i flera timmar. Jag minns att jag saknade honom så innerligt. Och jag sa det till honom. Att nu saknar jag dig inte bara, nu saknar jag dig jätte jätte mycket. Jag kände att jag hade släppt in honom, att om han sticker nu, så kommer jag bli ledsen på riktigt. Han la på och ringde sedan upp igen. Han sa att han bokat en ny flygbiljett hem som går om 3 timmar. Han saknade mig för mycket också, så han åkte hem från resan 4 dagar i förväg. Jag älskar det med honom, att han följer sitt hjärta.

Efter att han kom hem ifrån Tulum så var det vi. Samma dag han kom hem sa jag att jag var kär i honom och resten är historia. Min kärlek för Max växte fram under 2 månaders tid, medan hans kom väldigt snabbt för mig. Nu är vi på exakt samma plan och jag är så kär att jag ofta inte vet vart jag ska ta vägen. Ni vet, när man måste kärleksförklara sig 100 gånger per dag. Han är min person och jag vill för alltid vara hans. Jag har aldrig tidigare i mitt liv känt sådant band till en annan person. Nu är vi sambos och jag älskar honom över allt annat på denna jord. Jag undrar hur länge man kan vara såhär nykär. Det känns som för alltid.

Det coola är att jag alltid haft inställningen till att jag kommer hitta denna otroliga kärlek. Den starka kemin men också den stora tryggheten. Vi är bra på egen hand men bäst ihop. Tro mig, du kommer också hitta den rätta. Och när man väl gör det känns det i hela kroppen!!

Drömmer du ännu om att skriva en bok? Hur går det isåfall?
Det är min största dröm. Jag har en dialog med ett bokförlag just nu faktiskt och jag skriver hela tiden på boken. Så tro mig, den kommer att släppas. Först hade jag tänkt 2019 men det lutar mot våren 2020.

Om du inte skulle blogga, vad annat skulle du vilja göra?
Att jobba som en influenser är så mycket mer än att bara blogga. Min blogg är det som kanske syns utåt, men för att överleva på sin blogg så behöver man ha kontakt med företag och få in samarbeten som känns genuina. Men om jag skulle göra något helt annat hade jag velat bli skådespelare. Men det är det som är så bra, när man har blogg kan man göra så mycket annat också. Bloggen och ens sociala kanaler är ju egentligen bara en "dagbok" där man ska skriva av sig av vad man gör på dagarna och delar med sig av inspiration/texter. Har jag inte rätt?

Vad är dina mål när det kommer till dina sociala medier?
Att hitta min väg och alltid tycka det är roligt. Att aldrig skriva bara för att jag måste utan för att jag tycker det är så roligt. Sedan givetvis att få in några ambassadörsskap varje år med företag jag verkligen tror på. Så att det ekonomiska rullar på av sig själv och jag bara kan fokusera på att skapa content till er.

Vad är arbetsplanen nu när du inte har ett heltidsjobb längre? Är det blogg + bok på agendan?
Jag har inte satt en exakt plan ännu mer än att jag de närmsta månaderna ska fokusera på att skapa content till er. Det ska bli spännande att se hur mycket min blogg kan växa, genom att jag ger den 100% uppmärksamhet. Boken skriver jag på regelbundet så givetvis vill jag även ge den mer fokus. Till hösten kommer massa spännande saker att hända, men det tar vi då.

Kommer du att anställa någon åt dig i framtiden tror du?
Absolut. Jag kommer att vilja ha en ivrig praktikant till att börja med!

Är det värst att satsa på sin blogg, om det är ens dröm?
Ja, om du kan se helheten. Egentligen handlar allt om att bygga upp ett varumärke kring sitt namn. Det är först då du kommer kunna leva på dina sociala medier.

Hur gör man för att följa sina drömmar och sluta drivas av sina rädslor?
Omringa dig bland människor som tror på dig. Det är så himla viktigt! Sedan letar jag ständigt inspiration och ser upp till personer som lyckats. Ställ in dig på att du kommer ta dig dit du vill.

Tips hur man håller sig engagerad när man jobbar/pluggar hemifrån?
Gör en to do list, sätt på hög musik och ta en sak i taget.

Hur mår du idag?
Idag skiner jag! Jag är så himla lycklig idag.

Har du tips till någon som har haft en period av mycket existentiell ångest?
Först och främst, det finns effektiv hjälp att få. Ångest går att bli av med med rätt hjälp. Men något som hjälpte mig mycket var att tänka "Alla lever livet runt omkring mig men jag står och tittar på."Det fick mig att vakna till. Saker händer. Personer dör. Livet är oförutsägbart och du kommer aldrig att kunna styra det. Följ med livet och förändringarna. Livet är faktiskt satans härligt (och såklart väldigt tragiskt ibland) och saksamma vad som händer sen, vi lever dag för dag.

Dina bästa tips för att hitta balans efter utmattning?
Ge det tid. Minns att jag fick panik ibland över att det gått månader och jag var fortfarande så trött, att jag sov varje eftermiddag i 2-3h. Den där konstanta tröttheten försvann aldrig. Men få inte panik. Det tar tid. Det är först nu, ungefär 1 år senare, jag kan känna mig mer som mig själv. Men jag är fortfarande trött emellanåt och måste aktivt tänka på hur jag lever mitt liv. Mitt bästa tips är att lyssna på din kropp. När du är trött sov. När du är pigg ha kul. När du får ångest backa och andas. Följ ditt hjärta och inte vad omgivningen vill att du ska göra.

Vad var din inställning innan du träffade din kille? Tänkte du "kommer när det kommer"?
Jag visste att en dag så kommer jag att träffa killen som fångar mitt hjärta, på riktigt. Och jag visste att det skulle kännas. Jag har dejtat lite killar och jag har tänkt att "kanske är detta den rätte" men nej, när man träffar rätt, känns det på ett speciellt vis.

Hur vet man att man träffat rätt? Hur skiljer man på sin egen osäkerhet eller fel partner?
Ge det lite tid och var inte så dömande i början. Min kärlek för Max växte fram men när jag väl blev kär, efter typ 1-2 månader så kändes det helt galet mycket. Det är något otroligt med att hitta någon som älskar en lika mycket som man älskar honom tillbaks.

Hur känns det att inte längre bo i din lägenhet?
Åh lite tråkigt faktiskt. Älskar min lägenhet. Men samtidigt är det helt fantastiskt att vara sambo och dela vardagen ihop. Men vi vill ju sova ihop varje natt och det var mer praktiskt att flytta in i hans.

Tror du att du kommer bo i Stockholm för alltid? Eller flytta tillbaks till Göteborg?
Jag har senaste året tänkt att jag vill tillbaks till Göteborg. Men helt ärligt så tror jag inte det. Jag älskar Stockholm och pulsen här. Men att komma hem till Göteborg på somrarna, kommer jag alltid att göra.

Vart ser du dig själv om 10 år både inom familj och karriär?
Om 10 år är jag 34 år. Min dröm är ju att vara gift vid den tiden, ha ett barn och det andra i magen, bo i någon villa nära stan (typ på Lidingö eller Djurgården) och bara leva happy life. Karriärsmässigt har jag ingen aning förutom att jag vill driva eget och inte behöva levat ett stressat eller pressat liv.

Några planer för sommaren?
Inte super mycket faktiskt förutom Mykonos en vecka. Sedan blir det nog att hänga på landet med Selma! Men vem vet, kanske blir något spontant också.

Alla bilder är tagna av @amandaparkkinen